Finns många andledningar att jag stannar

jag kände livet börja svika
kände vänner dom försvinner,
det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar mot vinden
för, ingenting finns kvar å inget finns här
vet att folk då skulle skratta om jag ramlar ner å dör här.
den dagen den kommer
ja, var så säker då, jag greppar min pistol
och jag skjuter under käken
men, försöker se fram imot min morgondag
jag vet om det finns många som kämpar här precis som jag
snart är det dags att säga hej då för alltid
jag tänker kämpa vidare å skapa mej en framtid

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0