Skolan är inte så lätt som man kan tro
Nu tänkte jag berätta lite om min skolgång. Det finns nog många där ute som har problem med skolan men inte vågar erkänna det. Jag vågar erkänna det. Jag mår jätte dåligt av det. Hela mitt liv har skolan varit upp och ner. Jag har blivit mobbad och trakaserad. men jag ska ta det från 7:an och uppåt!När jag började 7:an så var skolan underbar, jag grät när jag var sjuk för jag inte kunde till skolan, men efter ett tag ändrade det sig, för alla tjejer gick emot mig och började nät mobba mig, sms mobba mig och sånt. Jag klarar inte sånt, sen började dom snacka skit om en av mina nära vänner, och jag hatar skitsnack över allt och annat!
Så hon som satt och snackade skit så jag hörde gick jag och sa "Eyy Anna, om du ska sitta och snacka massa skit tycker jag du kan gå och berätta det på direkten till Amalia istället för att sitta här i sprida en jävla massa rykten" sen fick tjejerna en massa emot mig, bara för jag tog min vän i försvar.Jag kunde väl inte hjälpa att jag tyckte att det var fel att snacka en massa skit!?
Det ledde till att jag blev deprimerad. Min mamma trodde inte jag skulle klara det. Jag gick inte till skolan på ett halvår, jag missade halva 7:an ren tur att jag fixade att klara mig egentom 7:an. Jag fick gå sommarskola, men det är jag nästan glad för, för jag kom igen med skolarbete, och fick massa nya vänner! Och sommarskola är inte så tråkigt som det låter, för det är rätt kul, man lär sig jätte mycket. Man får jobba med det man har missat eller sånt. Jag är så sjukt jävla glad för jag har haft mina vänner som har stöttat mig. Men iallafal, jag bytte till åby 4 månader innan sommarlovet, jag lyckades ta igen rätt mycket, men sen blev det att vi skulle flytta. Jag gick 1 månad i Åby sen började jag Strömsnäs skolan. Och jag måste säga att det är den sämsta skolan någonsin! Direkt när jag började där så blev jag utklassad som en med dåliga betyg för jag var vän med en som inte har bra betyg eller är omtyckt.
Sen gick det ett tag, och alla i den skolan ska se ut likadant och vara likadana, annars blir man mobbad, och jag orkade inte den skiten! Jag sa till ”ledaren” eller vad man ska säga att hon är en jobbig fjortis som alltid ska bestämma över alla andra, jag var trött på det. Jag är inte den som blir trött på sånt så jävla lätt. Jag har min egna stil, och jag är mig själv. Jag vill inte klä mig och se ut som alla andra, så tråkigt! Jag är trött på dom, och nu blir jag mobbad av dom, varje dag får jag höra att jag är äcklig, ful och att jag har förstört hela klassen, alla bråk är pgr av mig, det får jag höra varje dag. Jag är trött på det, så jag sitter och tar åt mig, jag tar åt mig så mycket att jag har slutat gå till skolan IGEN. Jag har ett enda G och det är ett svagt G i musik. Jag får höra hela tiden att jag kommer inte få något jobb, någon man eller att jag har inte någon framtid av mina lärare och rekton.
På fredag har jag möte med rekton och kommer inte Renata från SOC så vägrar jag gå dit, för då är Tore min rektor jätte uppkäftig, och jag är inte den som är så jätte snäll i mun jag heller, men jag är inte så elak som han är. Men om någon har problem med skolan, var inte rädd, skriv till mig, eller om ni mår dåligt rent allmänt och behöver någon som förstår, för jag har varit med om det mesta, detta är bara liten del av mitt liv. Jag tänker berätta mer om mitt liv sen. Men inte nu, kan inte ta hur mycket tid som helst på det. Men ni ska veta att jag finns alltid som lyssnare och kan ge råd. Livet är hårt, men jag är HÅRDARE!
Xoxo Lillen
Man ska inte bry sig vad alla andra tycker.
Och sen tror jag faktiskt inte alla på skolan har något i mot dig. Så hade du velat fixa detta, så hade du gått till skolan och gjort det bästa av situationen. Du ska strunta i om Rektorn och lärarna "hatar" dig. Vilket jag inte tror att dom gör. I så fall finns det nog en väldigt stor anledning till att dom gör det. Och då måste det ju vara nått du har gjort. Och då är det ditt egna fel att det har blivit så. Så nu gäller det ju att du, tar tag i det och försöker ditt bästa. Det finns ingen annan som kan göra det åt dig. Det är bara du som kan gå till skolan och göra det bästa av situationen. Visst du kanske ligger efter nu. Men det är bara att kämpa.
Ställer man bara allt på rätta och visar vad man kan och vad man gå för, då ordna sig det mesta!
Och vad väljer man liksom, vänner eller DIN framtid?
( vänner har du redan, som jag märker på din blogg), och du kommer få så många mer i ditt liv. Men du kan ju försöka reda ut det med dom på skolan. Så du slipper känna otrygghet såklart.
Jag har nämligen varit med om samma sak. Jag vet att det är kämpigt. Men jag lyckades ta mig upp. Och det funkar! Nu går jag den linjen jag ville, och tar studenten nu till sommar! Och jag är så glad och stolt över mig själv att jag tog steget och fixade och ordnade upp allt. Och jag tror att du också kommer klara det, för du verkar vara en stark tjej! Och det krävs tålamod! Men jag tror du kommer klara det om du verkligen kämpar! Och du kommer vara så förbaskat jävla glad och stolt över dig själv, när du väl står där, där jag står! Så lycka till!
Kram Sofia!
Jag har det väldigt jobbigt i skolan just nu. Alla mina klasskompisar + några andra på datan har hållit på att göra vad som helst för att bli av med mig. Dem har dissat mig totalt och sen sitter man där helt ensam på skolgården. T.ex en gång skulle jag fråga om jag fick vara med några killar och spela basket och allihopa sa "Jag vet inte, fråga nån annan" så jag gick där ifrån och hade världens klump i halsen. och en annan gång så frågade jag en om jag fick tuggumi och hon sa "Jag har inga kvar" Sen när jag gick ut så såg jag henne ge 2 andra tuggumi och så sa hon "Här, ni kommer alltid att få av mig ingen annan" Man blir ju så sjukt deprimerad av sånt ! . Men jag fick gå t en (jävla) kurator. Man känner ju sig handikappad när man går t såna som hon. Men jag fick snacka med henne och att jag skulle få mer "självförtroende" och sån skit som knappt hjälpte nåt. Men dagen vi slutade innan påsklovet på Fredagen så hade vi tjejsnack och alla sa att dem inte visste om det att jag hade blivit mobbad OCH nät mobbad.Men jag sa att alla i vår klass hade mobbat mig och alla började viska och sånt. Sen fick jag berätta en sak alla hade gjort och gissa om man inte bröt ihop efteråt. Jag kände mig så jävla dum att säga en sak om alla. Jag hade så ont i hjärtat efteråt så jag höll fan på att skrika ! Men fick snacka med min fröken och hon sa att det var bra att jag tog upp det så att alla fattade vad jag har gått igenom. Men efter den dagen så mår jag skit ! ... :/
Tack för att jag fick berätta om mitt liv på skolan.. <3
